Emanuel Ringelblum var en inbiten optimist som i 1930-talets Warszawa trodde att de polska judarna hade en framtid. Varken varningar från kolleger eller bedjanden från släktingar övertygade historikern och den politiske aktivisten att lämna landet. När kriget utbröt 1939 och de flesta ur den judiska eliten försökte fly österut bestämde han sig för att stanna kvar. Ringelblum visste att han var en vass organisatör. Vem skulle befria folket om alla flydde?

Under det att Warszawas judar förflyttades till stadens överfulla getto inledde Ringelblum arbetet med ett gömt arkiv för att eftervärlden skulle få veta hur livet i gettot hade sett ut. Tusentals vittnesmål skulle smältas samman till ett kollektivt porträtt. Hans grundidé var att "inget är oviktigt" och arkivet skulle innehålla nederlagen såväl som segrarna, skurkarna såväl som hjältarna, offren, åskådarna, förövarna?

Han arkiverade obehagliga berättelser om moraliska dilemman bland dem som svalt, samlade information om arbetslägren och vardagliga historier från soppköken. Han har intervjuat ögonvittnen till massakrerna, dokumenterat kvinnornas roll i lägren liksom den tragiska situation som föräldralösa barn hade.

Vem ska skriva vår historia? ger en unik inblick i livet i Warszawagettot. Det som från början var meningen att skrivas för framtida generationer judar blev istället bevis för brottet som begicks, såväl som ett vittnesmål om hur invånarna försökte hålla fast vid moraliska handlingar trots att de befann sig i helvetet.