Om Karl-Markus Gauss (recensioner se nedan) Gauss är född 1954 och bosatt i Salzburg. Han är essäist, kritiker och utgivare av tidskriften "Literatur und Kritik". Han skriver för stora tyskspråkiga tidningar som "Die Zeit", "Neue Zürcher Zeitung" och "Die Presse". Han har fått flera utmärkelser, bland andra Österrikiska statspriset för kulturpublicistik (1994), Europeiska essäistpriset Charles Veillon (1997), Bruno Kreisky-priset för politisk bok (1998), Österrikiska bokhandelns hederspris för tolerans i tanke och handling (2001), Vilenica Prize (2005). År 2006 blev Gauss medlem av Deutsche Akademie für Sprache und Dichtung; år 2007 fick han ett hedersdoktorat i filosofi vid Salzburgs universitet. Gauss medverkade vid bokmässan i Göteborg år 2005. Recensioner: Om "Die Hundeesser von Svinia" skrev Lisa Pelling i Aftonbladet 2004.05.23 Kjell Albin Abrahamson om "Die Hundeesser von Svinia" i Sundsvalls Tidning: ”…ett trendbrott vad gäller dubbelmoral och falsk humanism. Boken är ärlig och uppriktig, Gauss känner stor sympati för Slovakiens romer men han aktar sig för att idealisera. (…) Jag har försökt intressera svenska förlag för den skakande men samtidigt vackert skrivna boken. Tyvärr utan framgång. Gauss är en engagerad skribent med öppna ögon och stort hjärta. (…) Grunden för debatt och reformer har lagts med FN-rapporten och Gauss bok.” Christian Schmidt-Häuer, Die Zeit: ”Karl-Markus Gauss förmedlar atmosfär med den finaste precision, med litterär och essäistisk fulländning. Därför är hans bok egentligen alltför sann för att vara vacker… Ännu kommer vi att bittert behöva denna lilla bok i EU.” Erika Achermann, Tages-Anzeiger: ”Karl-Markus Gauss är en nyfiken och kritisk upptäckare av det 'nya' Europa. Hans reportage läser man som ett stumt skri mot orättvisan.” Michael Freund, Der Standard: ”Med ’Hundätarna från Svinia’ har Karl-Markus Gauss på nytt skärpt blicken för periferins Europa.” Ursula Pia Jauch, Neue Zürcher Zeitung: ”Karl-Markus Gauss är emellertid en reseskildrare av rentav filosofiskt format: Hans seende är ett skådande, och när han rapporterar så uppstår bakom den tryckta bokstaven det som man tidigare försökte fånga med begreppet ’aura’.”